Konsten att vara

Idag var jag på Panda da Panda på Gröna Lund och han är så bra. Nu ska jag berätta varför han är så bra.
Han vågar.

Panda da Panda sjunger om självskadebeteende. Sånt som så många inte ens tar på allvar. Sånt som en tror att en är ensam om.
Han vågar.

Inspirerad av att Panda da Panda vågar ska också jag våga. 

 

Jag vill inte romantisera. Jag vill inte att ni ska tro att antalet sår eller ärr visar hur sjuk en varit. Jag vill inte att någon ska tro att jag var stolt över mina sår. För det var jag inte, och vill inte att någon ska vara. Det som vi däremot ska vara stolta över, är våra ärr. De ihopläkta såren.

Det är ärren, inte de öppna såren, som visar att en kämpat. Klarat sig. Kanske med nöd och näppe.

De öppna såren var inte det vackraste på mig, men mina ärr är inte läskiga. För de har läkt. 

Jag är stolt över mina ärr. 

Jag menar inte att en ska skämmas över sår. Jag har aldrig valt att gå med långärmat, ha extra armband, inte använda shorts. Jag har valt att inte vara stolt, men inte låta såren eller ärren kontrollera mig. Vill jag ha kortärmat ska jag få ha det. Tittar någon extra så får hen titta. Är det jobbigt för mina vänner så får jag trösta dem. Om vi låter våra sår, ärr, kontrollera oss kommer vi nämligen bara må sämre. Vi kommer sjunka ned i en skam som kommer att ge ångesten ytterligare en vrå att krypa in i.

Låt inte ärren eller såren kontrollera dig. Då mår du bara sämre. Vill du ha kortärmat, ha kortärmat. 
Vi vågar.

 

Med det menar jag dock inte att det för alla är rätt att ha kortärmat. Du ska självklart ha precis det som du känner dig bekväm i, men var inte rädd för att ha kortärmat på grund av röda streck. Med det menar jag heller inte att jag ignorerar att andra kan bli triggade av att se mina ärr, eller sår, så som jag skulle kunna bli om jag såg någon annans. Men att fokusera på att själv bli frisk i första hand, innan en hjälper andra, är faktiskt bara bra.

 

Jag har inga sår på mig längre. Jag har bara ärr. Och över det är jag så himla stolt. 

Nästan 4 månader skadefri, och jag är så stolt över det. Över att jag kämpar varje dag. Över att jag inte fallit tillbaka på så pass lång tid. Den stoltheten jag känner, kommer ni alla andra som är fast också känna.

"Så ta mitt ord, istället för ditt liv" en dag kommer vi kunna säga "nu när jag tänker tillbaka på allt, har jag ett leende på läpparna, för det gjorde mig stark"